EU-förordningen om ekodesign för hållbara produkter (ESPR)

Förordningen (EU) 2024/1781, trädde i kraft 18 juli 2024 och är ett ramverk som gör det möjligt för kommissionen att besluta om ekodesignkrav för olika slags produkter.

Förordningen (EU) 2024/1781 (pdf, europa.eu)

Ecodesign for Sustainable Products Regulation (europa.eu)

De specifika kraven på produktnivå beslutas av kommissionen i delegerade akter. Förordningen sätter ramarna för delegeringen till kommissionen, det vill säga vad kommissionen får besluta om och hur kommissionen ska gå till väga vid framtagande av akterna.

De regler som fastslås i de delegerade akterna under förordningen kommer att gälla för alla produkter som släpps ut på EU-marknaden, oavsett om de tillverkas inom eller utanför EU.

Förordningen bygger på ekodesigndirektivet (2009/125/EC), men har utvidgats till att omfatta en större bredd av produkter och fler hållbarhetsaspekter. Förordningen  kommer så småningom att helt ersätta, det nuvarande ekodesigndirektivet. Det finns övergångsregler i Ekodesignförordningen som hanterar denna gradvisa övergång.

Ekodesignkrav kan vara relaterade till produktens prestanda (prestandakrav) eller till information som ska följa med produkten (informationskrav). Dessa krav kan bland annat inkludera produktens beständighet, återanvändbarhet, uppgraderingsbarhet och reparerbarhet och förekomst av farliga ämnen och ämnen som påverkar återvinningen. En akt kan antingen vara produktspecifik eller reglera en viss egenskap för en mängd olika produkter, så kallade horisontella krav.

Förutom möjlighet att ställa ekodesignkrav finns också andra bestämmelser i förordningen som handlar om hur informationskrav ska paketeras (i ett digitalt produktpass), information om och förbud mot att destruera osålda varor. Det finns också möjlighet för kommissionen att ställa krav på grön upphandling och att ta fram en ESPR-märkning för produkter för att bland annat visa prestanda i klasser, på liknande sätt som energimärkningen.

Förordningen ger en allmän ram för dessa regler, men vilka specifika krav som kommer att ställas på en produktgrupp fastställs i ett senare skede i produktspecifika akter som beslutas av kommissionen enligt den arbetsplan som tagits fram.

För att säkerställa att allmänheten och berörda parter är informerade om vad som planeras enligt ESPR-förordningen, ska kommissionen anta och regelbundet uppdatera arbetsplaner, med listor över produkter för vilka ekodesignkrav kommer att antas och andra åtgärder som kommer att genomföras.

I april 2025 publicerade kommissionen den första arbetsplanen för ESPR och energimärkning med prioriteringar för de kommande fem åren, 2025–2030, med en översyn efter tre år (2028). Första akten, för en produkt reglerad på EU-nivå med ett obligatoriskt digitalt produktpass, beräknas antas i början av 2026. Kraven kommer träda i kraft 18 månader därefter, det vill säga i mitten av 2027.

Arbetsplan för ekodesign för hållbara produkter och energimärkning för 2025–2030 (pdf, europa.eu)

Enligt arbetsplanen kommer kommissionen att anta delegerade akter för fyra grupper av slutprodukter, två grupper av intermediära produkter samt för två horisontella krav under perioden 2025–2030:

ESPR inför digitala produktpass för paketering av den information som krävs på grund av ekodesignkrav om information. Produktpass krävs för produktgrupper för vilka en delegerad akt utarbetats. I ESPR definieras de ekonomiska aktörer som måste tillhandahålla ett sådant digitalt tillgängligt produktpass i visst format. Det tekniska formatet bestäms av kommissionen. Produkten ska, om sådana krav ställs i akten, ha en väl synlig etikett med QR-kod som leder till produktpasset. Etiketten ska även vara synlig vid distansförsäljning. Ansvariga aktörer för att ett sådant produktpass tillhandahålls är tillverkaren om produkten tillverkas i EU eller importören om produkten tillverkas utanför EU. Produktpassen ska innehålla information om ekodesignkraven och följa med produkten längs hela dess livscykel. Kommissionen ska därutöver inrätta en webbportal för produktpass som gör det möjligt för berörda parter att söka efter och jämföra information som ingår i produktpassen. Även tullen är inkluderad i detta genom att göra viss kontroll av produktpass vid import av varor.

Produktpasset syftar till att öka spårbarheten och underlätta en cirkulär ekonomi genom att tillverkaren delar med sig av olika hållbarhetsdata för sina produkter.

Produktpasset är ett viktigt verktyg för att göra information tillgänglig för aktörer längs hela värdekedjan. Vilken information som ska finnas i produktens digitala produktpass och vem som ska ha tillgång till vilken information bestäms även de i de produktspecifika delegerade akterna.

För att säkerställa att det genomförs ett korrekt samråd med alla berörda parter vid framtagande av en produktspecifik akt eller en horisontell akt, har kommissionen inrättat ett ekodesignforum. Forumet är en expertgrupp med deltagande av experter som utsetts av medlemsstaterna samt andra berörda parter. Dessa andra berörda parter är ofta representanter från näringslivet.

Ekodesignforumet ska bland annat bidra till att

• utarbeta krav på ekodesign
• utarbeta arbetsplaner
• bedöma förbud mot förstörelse av osålda konsumentprodukter.

Kommissionen har även inrättat en expertgrupp för medlemsstaterna som en undergrupp till ekodesignforumet, bestående av experter som utsetts av medlemsstaterna.

Idag förstörs okända mängder osålda konsumentprodukter varje år. Det kan exempelvis röra sig om produkter som aldrig saluförts utan förvarats på lager eller produkter som konsumenter har returnerat. Att produkter produceras och transporteras för att sedan förstöras utan att någonsin ha använts är inte en effektiv användning av resurser utan leder till en onödig påverkan på miljö och klimat.

I Ekodesignförordningen finns bestämmelser som rör osålda konsumentprodukter och som syftar till att förhindra förstörelse av dessa. Förstörelse innebär att avsiktligt skada eller kassera en produkt som avfall, med undantag för förberedelse för återanvändning, rekonditionering eller återtillverkning.

Det finns dels informationskrav som gäller för förstörelse av alla osålda konsumentprodukter, dels ett förbud mot att förstöra osålda kläder och skor. Kommissionen har mandat att utvidga förbudet till fler konsumentprodukter än kläder och skor, men till en början gäller alltså det uttryckliga förbudet enbart för kläder och skor med vissa undantag. För andra konsumentprodukter är det enbart krav på redovisning av förstörelse.

Kommissionen kan ställa krav på grön upphandling i en produktspecifik akt. Det innebär att kommissionen i akten bestämmer att upphandlande myndigheter bara får upphandla produkter med viss hållbarhetsprestanda. Det är inte tydligt i Ekodesignförordningen hur sådana potentiella krav på grön upphandling ska utformas, men sannolikt krävs att det går att mäta viss prestanda så att det går att gradera produkter mot varandra, exempelvis vad gäller energiförbrukning, innehåll av återvunnen råvara eller liknande.