Vad är naturrestaurering i praktiken?
Att restaurera natur innebär att göra insatser för att föra tillbaka ekosystem mot mer naturliga tillstånd. I Sverige kan vi göra åtgärder som förbättrar läget. Här beskrivs viktiga ekosystem, livsmiljöer och möjliga åtgärder.

Under det senaste seklet har landskapet förändrats storskaligt i syfte att öka och effektivisera produktionen av livsmedel och virkesråvara. Åkermarken brukas mer intensivt, åker-, ängs- och betesmark med stor artrikedom har minskat kraftigt och vattensystemen utnyttjas för kraftproduktion. Vattendrag har skurits av av dammar, landskapet har dikats ut och mark har hårdgjorts. Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av Sveriges totala ursprungliga våtmarksareal försvunnit, i vissa slättbygder upp till 90 procent. Idag finns bara några få procent kvar av de betesmarker som fanns för hundra år sedan. De allra flesta älvar och vattendrag är utbyggda med vattenkraft vilket påverkar laxens och andra fiskars livsmiljöer.
Artrikedomen har även minskat i skogslandskapet genom att skog blivit förtätad och mer likartad. Vatten- och havsmiljöer är negativt påverkade av bland annat övergödning, föroreningar och fysisk exploatering. Samtidigt växer våra större tätorter och blir tätare vilket leder till hårt tryck på kvarvarande naturmark och ökad påfrestning på miljön. Med hjälp av naturrestaurering ska den negativa trenden för biologisk mångfald vändas.
Många av de arter och livsmiljöer som finns i Sverige är idag under stor press
Många arter är hotade i de områden där trycket på markanvändning är högt. Störst antal hotade arter återfinns i skogs- och jordbruksmark. Läget är allvarligt. Sverige har redan förlorat arter som vissa insekter, lavar och fiskar.
Idag är över 2000 arter hotade, som tex pollinatörer, fjärilar, grodarter och även olika växter och svampar. Fjällräv, brunkulla, större ekbock, havsnejonöga och sandödla är några arter som riskerar att dö ut i Sverige om inget görs.
Många arter och livsmiljöer har dåliga förutsättningar att överleva på sikt. Endast omkring 40 procent av arterna och 20 procent av livsmiljötyperna enligt det så kallade Art- och habitatdirektivet bedöms ha gynnsam bevarandestatus i hela landet.
Här kan du läsa mer om biologisk mångfald:
Därför behöver Sveriges restaurera natur
Vårt samhälle är beroende av biologisk mångfald, fungerande ekosystem och leverans av ekosystemtjänster som i sin tur skapar nyttor för oss människor. När vi förlorar biologisk mångfald gör det oss sårbara inför framtiden eftersom vi riskerar det som vi är beroende av att naturen ger oss.
Förlusten av biologisk mångfald kan få direkta återverkningar på jordbruk, skogsbruk och fiske som är beroende av fungerande ekosystem, ett beroende som blir än mer kritiskt i ett förändrat klimat. Att bevara biologisk mångfald är därför nödvändigt för samhällets ekonomi och kostnaden för att inte agera är hög.
Det är viktigt med variationsrikedom, det innebär ett landskap med många olika naturtyper som bibehåller sin naturliga dynamik, olika arter och en stor genetisk variation inom arterna. Att restaurera natur syftar till att öka variationsrikedomen i naturen.
Naturrestaurering ger en tryggare hållbar samhällsutveckling
Här några exempel på vad som blir bättre när vi restaurerar natur i Sverige:
- Den nedåtgående trenden för biologisk mångfald bryts. Arter och mångfalden av livsmiljötyper får förutsättningar till att finnas kvar långsiktigt.
- En restaurerad natur kan minska klimatförändringarna och bättre hantera de klimatförändringar som ändå sker.
- Åtgärder i urbana miljöer kan bidra till klimatanpassning av städer till exempel genom träd som ger svalka och skydd mot översvämningar.
- En frisk natur ger ökad trygghet och beredskap för kriser genom att säkra till exempel förekomst av rent dricksvatten, minska risken för översvämningar och bränder och ger bra grund till livsmedelsförsörjningen.
- Att låta djuren i ökad utsträckning beta på naturbetesmarker kan gå hand i hand med målet om en ökad inhemsk livsmedelsproduktion.
- Forskning visar att naturen bidrar positivt till människors hälsa.
- Naturen gör att vi kan uppleva rekreation, friluftsliv och utveckla turism.
- Med en motståndskraftig natur och hållbara affärsmodeller kan vi fortsatt bygga våra ekonomier och konkurrenskraft
- Vi bevarar Sveriges kulturlandskap såsom öppna landskap, hamlade träd och strandängar.
Naturrestaurering i viktiga ekosystem och natur
För att vända trenden uppåt för den biologiska mångfalden räcker det inte med att skydda enskilda områden i naturreservat och nationalparker. Förbättringen och restaurering av natur behöver se till att det finns livsmiljötyper och livsmiljöer för många olika arter i hela landskapet. Livsmiljöer där djur kan hitta föda, boplatser och platser att föröka sig på. De olika livsmiljötyperna och livsmiljöerna för arter behöver vara sammanlänkade i landskapet. Det kallas för konnektivitet eller grön infrastruktur.
Det finns en mängd olika metoder och åtgärder för att restaurera natur. Illustrationen ovan visar pilar med exempel på åtgärder som har genomförts, genomförs och som kan komma att genomföras framöver.
Arbetet med åtgärder som kan komma att pekas ut i den kommande nationella planen för naturrestaurering pågår.
Just nu finns det ett dialogunderlag till nationell restaureringsplan som du kan tycka till om här:
Lämna synpunkter på dialogunderlag – förslag till nationell plan för naturrestaurering
Naturrestaurering i praktiken
Här kan du läsa mer om olika exempel på åtgärder som redan har genomförts, genomförs eller som kan komma att genomföras i Sverige inom olika viktiga ekosystem och fjällmiljöer:
Skogsekosystem
Att restaurera skogslandskapet kan innebära olika typer av åtgärder som naturvårdsbränning, hyggesfritt skogsbruk i den brukade skogen och att skapa samt bibehålla skogsmark med olikåldrig struktur.

Fjällmiljöer
Att restaurera fjällmiljöer kan innebära olika typer av åtgärder som att skapa faunapassager, gynna renskötsel och bevara fäbodar.

Urbana ekosystem
Att restaurera urbana miljöer kan innebära olika typer av åtgärder som att bevara och utveckla befintliga parker, trädgårdar och grönområden.

Sötvattensekosystem
Att restaurera vattendrag, sjöar och svämplan kan innebära olika typer av åtgärder som att skapa fritt strömmande vatten, återskapa våtmarker, lekområden och vandringsvägar.

Marina ekosystem
För att restaurera marina ekosystem är passiva åtgärder viktiga, men kan också innebära olika typer av åtgärder som att återskapa sjögräsbäddar, lek- och uppväxtområden för arter och att skydda områden.

Jordbruksekosystem
Att restaurera jordbruksekosystem handlar till stor del om att bevara och återskapa naturliga ängs- och betesmarker och våtmarker, men också att bevara och återskapa landskapselement som till exempel stenmurar.

Frågor och svar om naturrestaurering enligt EU-förordningen
När börjar arbetet med naturrestaurering och hur länge ska det pågå?
Mycket naturrestaurering är redan på gång och har genomförts i Sverige. Men för att nå målen i den nya EU-förordningen för naturrestaurering behövs det göras mer. Nu ska Sverige och hela EU tillsammans vända den nedåtgående trenden för biologisk mångfald. Det finns ett flertal delmål som ska nås. Samtliga mål ska vara uppfyllda till 2050. En del i att uppfylla den nya förordningen om att restaurera natur är att varje land ska ta fram en nationell restaureringsplan.
När är den nationella restaureringsplanen klar?
Arbete pågår för närvarande med fem nationella myndigheter som genomför dialog med ett stort antal aktörer runt om i Sverige. Det är Naturvårdsverket som tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket kommer att ta fram ett förslag som skickas till regeringen. Det är regeringen som fastställer planen. Senast 1 september 2026 ska Sverige skicka ett utkast till nationell plan till EU-kommissionen för granskning. Senast i september 2027 ska planen vara helt klar. Därefter ska planen genomföras.
Förutom de i förordningen utpekade ekosystemen, vilken natur och vilka arter handlar det om enligt Art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet?
Förutom de ekosystem som beskrivs ovan anger EU- förordningen också att ekosystemen för utpekade livsmiljötyper och arters livsmiljöer som omfattas av det så kallade art- och habitatdirektivet behöver förbättras. EU:s art- och habitatdirektiv antogs 1992 i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Direktivet omfattar livsmiljötyper, vilda djur och växter av gemenskapsintresse. För Sveriges del omfattas 89 livsmiljötyper och 174 arter. Direktivets mål är att säkra den långsiktiga överlevnaden för dessa livsmiljötyper och arter, de ska nå så kallad gynnsam bevarandestatus.
Det är en komplex uppgift att utvärdera vad som krävs för att en art eller livsmiljötyp ska uppnå så kallad gynnsam bevarandestatus. Bedömningarna utgår från bästa tillgängliga kunskap baserad på vetenskaplig expertis och expertbedömningar.
Enligt EUs restaureringsförordning ska medlemsstaterna bland annat uppnå en ökande trend för indexet för vanliga skogsfåglar och sex av sju skogliga indikatorer. Trenderna ska mätas vid förbestämda intervaller och öka tills dess att tillfredställande nivåer är uppnådda.
Även för de andra ekosystemen, enligt förordningen, ska antalet fåglar och bin med flera andra arter inte minska och på sikt öka.
Här kan du läsa mer om art- och habitatdirektivet.
Här kan du läsa mer om livsmiljötyperna för art- och habitatdirektivet.
Här kan du läsa mer om arter för art- och habitatdirektivet.
Hur mycket ska restaureras?
För att nå målen i naturrestaureringsförordningen kommer det behövas stora såväl som små åtgärder. Även små åtgärder på mindre ytor mark kan ha stor betydelse för landskapet som helhet.
Hur mycket som behöver restaureras går inte att förutse redan nu. Förslaget till den första nationella naturrestaureringsplanen som Naturvårdsverket tar fram tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket kommer att visa på behov. Först när regeringen fastställt planen, EU granskat och planen är helt klar senast i september 2027 kommer vi att kunna uppskatta det.
Planen ska också uppdateras med jämna mellanrum.