Restaurering i skogsekosystem
Att restaurera skogslandskapet kan innebära olika typer av åtgärder som naturvårdsbränning, hyggesfritt skogsbruk i den brukade skogen och att skapa samt bibehålla skogsmark med olikåldrig struktur.
Öppna illustrationen i större format
I det ursprungliga skogslandskapet finns det en stor variation av arter. Naturskogar är ofta olikåldriga och består av träd av olika höjd, grovlek och ålder. Ett alltför intensivt och ensidigt brukande av skogslandskapet har lett till brist på gamla skogar, gamla träd, död ved samt vissa trädslag och skogstyper. Många skogslevande arter är idag rödlistade och/eller har ogynnsam status eller negativ utveckling i det nuvarande skogslandskap.
Eftersom vatten flyter igenom hela landskapet kan även åtgärder behöva göras för vattendrag och svämplaner i det så kallade sötvattensekosystemet. Som till exempel att bevara kantzoner och återställa våtmarker.
Exempel på viktiga restaureringsåtgärder
Bevara brynmiljöer
Skogsbryn har ofta hög biologisk mångfald. Här hittar många arter sina livsrum, med blommande buskar och träd och död ved i närheten av nektar- och pollenkällor. Ett solbelyst bryn har ett varmare mikroklimat vilket är gynnsamt för många artgrupper som pollinerande insekter, kärlväxter och marksvampar. Även många fåglar trivs i bryn. Här finns både skydd och boplatser och insektsrikedomen gör brynen viktiga för att hitta föda. Att nyttja många fler kanter mellan skog och jordbruksmark för att utveckla bryn skulle ge en stor naturvårdsnytta.
Broschyr: Ett mer variationsrikt skogsbruk (skogsstyrelsen.se)
Broschyr: Gynna brynen och få nyttor tillbaka (jordbruksverket.se)
Främja hyggesfritt skogsbruk
Hyggesfritt skogsbruk på skogsmark med produktionsmål innebär att skogen sköts så att marken alltid är trädbevuxen utan att det uppstår några större kalhuggna ytor. Ett hyggesfritt skogsbruk är ofta ett skonsammare sätt att bruka skogen vilket gör att många arter har större möjlighet att finnas kvar jämfört med trakthyggesbruk. Exempel på arterkan till exempel vara marksvampar, hänglavar, mossor, blåbärsris och skogsfåglar.
Bygga ekodukter
Vägar och järnvägar är ofta svåra barriärer i landskapet för djur att kunna röra sig fritt, såväl för större klövvilt som småvilt, men även för pollinatörer och andra insekter. En ekodukt är en så kallad faunapassage som är byggd som en bro över tex en motorväg som ska underlätta för djuren att röra sig över vägen istället för att behöva korsa den eller inte komma över den alls på grund av stängsel.
Naturvårdsbränning
För att vissa djur och växter ska överleva måste det brinna då och då i naturen. Omkring 100 arter är direkt beroende av brand för att överleva. Andra arter gynnas indirekt. För att hjälpa naturen på traven gör flera skogliga aktörer och myndigheter så kallade naturvårdsbränningar. Insatsen planeras noga så att elden inte sprider sig. Arter som slät- och grov tallkapuschongbagge tycker om brandskadade barrträd. Även fåglar som tretåig hackspett kan under de första åren efter brand finna mycket mat i form av insekter på brandfält.
Spara och nyskapa död ved
I skogslandskapet behövs hela skalan av variation på död ved – liggande och stående död ved, ved från olika trädslag och i olika nedbrytningsgrad, klen och grov ved, brandsvedd död ved, frodvuxen och senvuxen ved samt ved som ligger i olika mikroklimat. Veden är livsmiljö för många vedlevande arter. Tusentals arter av insekter, mossor, lavar och svampar är beroende av död ved. Död ved är därför en av de viktigaste faktorerna för biologisk mångfald i skogslandskapet. Arter som cinnoberbagge, aspbarkgnagare, brokig aspmycelbagge och rödhalsad brunbagge är alla fyra beroende av rikliga förekomster av död ved med speciella kvaliteter.
Gynna gläntor
Luckor och gläntor släpper ned ljus i skogen. I gläntorna finns ofta kärlväxtarter som indikerar artrik gräsmark, till exempel stagg, ängsvädd, kattfot och blodrot. Gläntor och variation i skogen är bra miljöer för flera fladdermusarter och även natt- och dagfjärilar som flyger på skogsmark. Betade skogar är ofta variationsrika med många små solbelysta, insprängda skogsgläntor.
Bevara äldre skog
Den brukade skogen har blivit allt tätare och artfattigare genom att viktiga livsmiljöer har minskat. Vid trakthyggesbruk anläggs skogar och sköts så att trädskiktet blir likåldrigt och dominerat av gran eller tall, träden står i jämna förband och under större delen av omloppstiden är det tätt och mörkt. Många av skogens arter trivs inte i sådana skogar. Skogar som etablerades vid kalavverkningar innan 1990-talet är särskilt utarmade.
Rödlistade och mer krävande skogsarter hittar vi i äldre, mer orörd skog eller i skog som brukats småskaligt, genom till exempel plockhuggning. Därför blir det viktigt att bevara äldre och gammal skog. Vedsvampar såsom ostticka, rynkskinn och lappticka trivs i äldre skog. Även rika förekomster av garnlav och mer ovanliga arter som långskägg och olika gelélavar trivs i de här miljöerna.
Gynna blandskog och olikåldrig skog
Åtgärder som gynnar blandskog och olikåldrig skog kan innebära att driva en annan typ av skogsbruk som skapar en variation på ett annat sätt än vid ett så kallat trakthyggesbruk (se ovan). Exempel på andra sätt att bruka är kontinuitetsskogsbruk eller naturnära skogsbruk som innebär mer omfattande miljöhänsyn, till exempel genom mer omfattande kantzoner mot vatten. Olikåldriga blandskogar gillas av många fåglar såsom talltita och järpe.
Behålla hålträd
Mycket gamla träd och grova hålträd är i många avseenden nyckeln till bevarandet av en mängd hotade växter och djur och har ofta kulturhistoriska värden. Flera fågelarter häckar i håligheter i träd, till exempel blåmes, kattuggla och stare. Andra djur som trivs i hålträd är fladdermöss. Det finns också många rödlistade insekter som lever i trädens hål.
Skydda natur
Naturskydd är en viktig del av miljöarbetet. Det finns många olika skyddsformer för natur i Sverige. Den vanligaste är naturreservat och de starkaste formerna är nationalpark och Natura 2000. Vid sidan av det formella skyddet sker stora och viktiga åtaganden genom olika frivilliga naturvårdsinsatser, till exempel markägares frivilliga avsättningar av skyddsvärd skog, biotopskydd och naturvårdsavtal.
Gynna skogsbete
Aktiva skogsbeten är mycket sällsynta. Det går att hitta spår av äldre skogsbeten i skogen. Skogsbete ger blottad jord som skapar viktiga förutsättningar för en varierad flora och fauna, det vill säga en rikare biologisk mångfald. Se även gynna skogsbete under jordbrukets ekosystem. Flera hotade marksvampar växer gärna vid småskaligt störda miljöer såsom djurstigar eller andra stigar i en kalkbarrskog medan en rikedom av orkidéer och andra kärlväxter ofta påträffas i betade, halvöppna kalkpåverkade skogar.