Sveriges utsläpp och upptag av växthusgaser

Sveriges utsläpp av växthusgaser var 47,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2024 enligt preliminär statistik. Det motsvarar en ökning med cirka 7 procent, eller drygt 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, jämfört med 2023.

Utsläppen ökade med 22 procent för inrikes transporter och med 32 procent för arbetsmaskiner. Den främsta förklaringen är den sänkta reduktionsplikten som medförde en ökad användning av fossila drivmedel, främst diesel.

I el- och fjärrvärmesektorn var utsläppen 5 procent högre än 2023 vilket främst berodde på ökade utsläpp från avfallsförbränning.

Utsläppen från övriga sektorer minskade något. Industrisektorn stod för den största minskningen på 5 procent vilket förklaras främst av underhållsstopp inom järn- och stålindustrin samt låg efterfrågan på cement.

Det långsiktiga nationella målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Jämfört med 1990 har de totala klimatutsläppen minskat med 33 procent. Under samma tidsperiod har nettoupptaget i markanvändningssektorn minskat betydligt. För denna sektor finns det i nuläget ingen preliminär statistik och därför används 2023 års värde även för 2024.

Enligt slutlig klimatstatistik var Sveriges utsläpp av växthusgaser  drygt 44 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2023*. Det innebar en minskning med omkring 2 procent jämfört med 2022.

Industrisektorn bidrog mest till utsläppsminskningen och kan förklaras främst av minskad produktion inom järn- och stålindustrin samt mineralindustrin. El- och fjärrvärmesektorn bidrog också till minskade utsläpp till följd av minskad fossilbaserad elproduktion. Nettoupptaget i markanvändningssektorn fortsatte att minska år 2023.

* Det totala utsläppet för 2023 på 44,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter som rapporterades till EU och FN, har i juni 2025 justerats till 44,3 miljoner ton på grund av uppdaterade uppgifter för sektorn egen uppvärmning av bostäder och lokaler.

Sedan 1990 har Sveriges klimatutsläpp minskat med ungefär 33 procent, motsvarande 24 miljoner ton koldioxidekvivalenter, enligt preliminär statistik för 2024.

Utsläppsminskningarna i Sverige har skett parallellt med en stark ekonomisk tillväxt, med undantag för den globala ekonomiska krisen år 2009, och en växande befolkning. Dessa faktorer är generellt förknippade med ökade utsläpp eftersom en ökad ekonomisk aktivitet och en större befolkning skulle ha drivit upp utsläppen om andra faktorer varit oförändrade.

Det största bidraget till utsläppsminskningarna sedan 1990 har skett inom sektorn för uppvärmning av bostäder och lokaler. De åtgärder som bidragit mest till utvecklingen är utbyggnaden av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till el- och fjärrvärme och även till värmepumpar.

Även sektorerna industri och inrikes transporter har bidragit till den totala utsläppsminskningen från 1990. Industrins utsläpp påverkas av konjunkturen men har minskat även under perioder med stark konjunkturutveckling, framför allt genom bränsleskiften inom bland annat massa- och pappersindustrin. Effektivare fordon och en ökad användning av biodrivmedel genom reduktionsplikten har bidragit till minskade utsläpp från vägtrafiken fram till 2023. Här syns dock en stor förändring under 2024 då utsläppen ökade, främst till följd av den sänkta reduktionsplikten som trädde i kraft 1 januari.

Utsläppen från avfallssektorn har minskat stadigt sedan 1990, framför allt till följd av minskad deponering av organiskt avfall till följd av deponeringsförbudet som infördes i början av 2000-talet. Även inom sektorn för el och fjärrvärme har utsläppen minskat på grund av en snabb övergång från förbränning av kol och olja till avfalls- och biobränslen. En mindre utsläppsminskning har även skett över tid från arbetsmaskiner och jordbrukssektorn.

Som basår för beräkningarna av Sveriges klimatutsläpp används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om

• en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
• en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
• en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
• bränsleskiften inom industrin, samt minskad deponering av avfall.

Nettoupptaget i mark­användnings­sektorn har varit högt under en lång period men det senaste decenniet har nettoupptaget framför allt i levande träd minskat, vilket ger att nettoupptaget i hela sektorn minskat. För denna sektor finns inte preliminär statistik för 2024 tillgänglig i nuläget, utan värdet från 2023 används.

Inrikes transporter står för drygt en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp. Huvuddelen, 94 procent av utsläppen i sektorn, kommer från vägtrafiken. År 2024 uppgick utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter preliminärt till ungefär 16,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär en ökning av utsläppen med cirka 22 procent jämfört med 2023. Det var utsläppen från vägtrafiken som ökade kraftigt främst till följd av den sänkta reduktionsplikten som medförde en ökad användning av fossila drivmedel, främst diesel.

Enligt Sveriges etappmål för inrikes transporter ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Hittills har utsläppen minskat med knappt 20 procent. För att nå målet behöver ytterligare insatser för att öka andelen biodrivmedel, betydligt energieffektivare fordon med förbränningsmotor och ökad elektrifiering, samtidigt som utvecklingen behöver gå mot en ökad transporteffektivitet i hela transportsystemet.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter

Utsläppen från bränsle som tankas i Sverige och används till utrikes sjöfart och flyg, även kallad internationell bunkring, har inte uppdaterats i den preliminära statistiken som publiceras för 2024.

Utsläpp av växthusgaser från utrikes sjöfart och flyg

Industrisektorn står för knappt en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp. År 2024 uppgick utsläppen preliminärt till 14 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär en minskning med 32 procent jämfört med 1990 och med 5 procent jämfört med 2023. Förändringen senaste året förklaras främst av underhållsstopp inom järn- och stålindustrin samt låg efterfrågan på cement.

Idag omfattas merparten av industrins utsläpp av järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier. Utsläppen uppstår främst genom tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage från gasledningar).

Utsläpp av växthusgaser från industrin

År 2024 var de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn knappt 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt preliminär statistik. Det motsvarar drygt 13 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Jämfört med 1990 så har sektorns utsläpp minskat med knappt 14 procent, främst på grund av effektivisering och minskad djurhållning. Utsläppen det senaste årtionden är relativt stabila, men varierar något mellan åren. År 2024 var utsläppen preliminärt något (0,4 procent) lägre än år 2023. Utsläppen minskade något till följd av färre djur men ökade samtidigt en del på grund av högre skördar jämfört med året innan.

Jordbrukssektorns utsläpp består främst av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i mark.

Utsläpp av växthusgaser från jordbruk

Preliminärt var de totala utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn  4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2024, vilket är en minskning med knappt 38 procent mot 1990. Utsläppen ökade med 5 procent jämfört med 2023, främst på grund av ökade utsläpp från förbränning av avfall.

Trots att fjärrvärmeproduktionen har ökat med omkring 50 procent sedan 1990 har utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn minskat. Det beror på att det skett en övergång från förbränning av fossila bränslen (kol, gas, torv och särskilt olja) till framför allt biobränslen, men även avfall som delvis är biobaserat. Biobränslen kommer främst i form av avverkningsrester och restprodukter från skogsindustrin. Utsläppen från avfallsförbränning har ökat kraftigt sedan 1990 och står för störst andel av el- och fjärrvärmesektorns utsläpp. Utsläppen från avfallsförbränningen kommer i huvudsak från plast, som nästan uteslutande baseras på fossil råvara.

Utsläpp av växthusgaser från el- och fjärrvärmesektorn

Arbetsmaskiner utgörs av arbetsredskap, exempelvis traktorer, kranar, grävmaskiner, gräsklippare. Utsläppen under 2024 uppgick preliminärt till 3,6 miljoner ton vilket innebär en ökning med 32 procent jämfört med 2023. Den främsta förklaringen till utsläppsökningen är en ökad användning av fossil diesel till följd av den sänkta reduktionsplikten som medfört lägre inblandning av biobränsle i diesel. Jämfört med 1990 har utsläppen från arbetsmaskiner minskat med 3 procent.

Utsläpp av växthusgaser från arbetsmaskiner

Utsläppen från produkter och lösningsmedel var 1,1 miljon ton koldioxidekvivalenter 2024 enligt preliminär statistik. Det innebär en minskning med knappt 5 procent jämfört med år 2023. Sektorns utsläpp har dock ökat med över 200 procent jämfört med 1990. Den största utsläppskällan inom sektorn är läckage av fluorerade gaser (f-gaser).

Utsläpp av växthusgaser från lösningsmedel och övrig produktanvändning

Totalt uppgick utsläppen inom avfallssektorn till cirka 1 miljon ton koldioxidekvivalenter år 2024 enligt preliminär statistik, vilket motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Utsläppen från avfallsbehandling 2024 är ungefär 76 procent lägre än år 1990.

Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion. Utsläpp som uppstår till följd av förbränning av icke-farligt avfall redovisas under el- och fjärrvärmesektorn.

Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn

Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 93 procent från 1990 fram till 2024. Utfasning av oljepannor har bidragit mest till de minskade utsläppen. År 2024 stod sektorn för drygt 1 procent av Sveriges totala klimatutsläpp. För denna sektor finns ingen preliminär statistik för 2024 så värdet för 2023 redovisas även för 2024.

Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.

Utsläpp av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler

Det finns i nuläget ingen preliminär statistik tillgänglig för markanvändningssektorn. Diagramvärdet för det totala nettoupptaget 2024 är därför samma som 2023 års värde och analysen över utvecklingen inom sektorn gäller fram till 2023.

Nettoupptaget av koldioxid i markanvändnings­sektorn, inklusive utsläpp till följd av bränder, gödsling och dränerade organogena marker, uppgick till 31 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2023. Nettoupptaget i sektorn har minskat betydligt den senaste tioårsperioden och framför allt har nettoupptaget minskat i levande träd. Årets skattning av nettoupptaget i levande träd på skogsmark för 2023 uppgick till fyra miljoner ton koldioxid, vilket är 24 miljoner ton lägre jämfört med genomsnittet för perioden 1990–2023. Numera är nettoupptaget i levande träd lägre än nettoinlagringen av kol i mineraljorden, dött organiskt material och avverkade träprodukter.

Nettoupptag av kol sker framför allt på marktypen skogsmark och främst i mineraljord, dött organiskt material (död ved och förna) samt levande träd. Nettoutsläpp sker framför allt på åkermark och bebyggd mark (exploatering). Dessa nettoutsläpp är dock betydligt lägre än nettoupptagen på skogsmark.

Nettoutsläpp och nettoupptag från markanvändning

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Utsläppen för 2024 är preliminära och kommer att uppdateras. Den slutgiltiga officiella statistiken för 2024 publiceras i december 2025.

Detaljerad slutlig statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (scb.se)

Så beräknas preliminär statistik för Sveriges territoriella utsläpp

Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:

Europeiska kommissionens förordning om värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjer (europa.eu)

Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.

UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (unfccc.int)

IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (ipcc-nggip.iges.or.jp)

Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.

För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.

Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.

Svenska MiljöEmissionsData, SMED (smed.se)

Detaljerade uppgifter om slutliga utsläppen och upptagen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen.

Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (scb.se)

Kvalitetsdeklaration slutliga utsläpp och upptag av växthusgaser (pdf)

Utsläpp från vägtrafiken (personbilar, lätta lastbilar, tunga fordon), inrikes flyg, inrikes sjöfart och järnväg. Notera att detta är inrikes transporter.

Utsläpp från industriprocesser och industrins förbränning, diffusa utsläpp från raffinaderier samt transport av olja och gas. Här inkluderas de fluorerade växthusgaser som används inom industrin.

Jordbrukssektorns utsläpp består främst av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i mark.

Utsläpp från de fossila delarna i värmeverk och kraftvärmeverk.

Utsläpp från bränsledriva arbetsredskap, däribland traktorer, kranar, grävmaskiner, gräsklippare, motorsågar och snöskotrar använda inom bland annat industri, jordbruk, skogsbruk, fiske och hushåll.

Utsläpp från avfalldeponier, avloppsvattenhantering, från biologisk behandling av fast avfall samt den avfallsförbränning som inte används för produktion av el och värme.

Utsläpp från uppvärmning av bostäder och lokaler inkluderat här är även exempelvis torkar och fläktar som används i jord- och skogsbruk.

Användning av framför allt fluorerade gaser i kylsystem, luftkonditionering samt läkemedel men även utsläpp från användning av smörjmedel, lösningsmedel och paraffin.

Upptag av koldioxid och utsläpp av växthusgaser i skogsmark, åkermark, betesmark, bebyggd mark och våtmark samt upptag av koldioxid i träprodukter.

Utsläpp från bunkrade bränslen för utrikes sjöfart och flyg.