Utsläpp av biogen koldioxid från förbränning av biomassa i Sverige

Enligt preliminär statistik för 2024 gav förbränning av biomassa i Sverige upphov till utsläpp av drygt 47,1 miljoner ton biogen koldioxid. Jämfört med slutgiltiga statistiken för 2023 är det en minskning med 9 procent. Minskningen beror främst på minskad inblandning av biodrivmedel inom vägtrafiken och för arbetsmaskiner under 2024. Även el- och fjärrvärmesektorn bidrog till minskningen, då användningen av biobränslen inom sektorn sjönk det året.

Utsläppen av biogen koldioxid från förbränning av biomassa har ökat till följd av utfasning av fossila bränslen. Förbränning av biomassa i Sverige gav upphov till 52 miljoner ton biogen koldioxid under 2023, vilket motsvarar en ökning med drygt 2 procent jämfört med föregående år. Sedan 1990 har utsläppen ökat med 127 procent. Ungefär 43 procent av utsläppen uppstår inom massa- och pappersindustrin.

Utsläppen av biogen koldioxid inom industrin har ökat med 55 procent under perioden 1990 till 2023. Massa- och pappersindustrin står för merparten av utsläppen, omkring 90 procent, och det är även inom denna industrisektor där utsläppen har ökat mest i absoluta ton sedan 1990.

Ökningen består främst av en ökad användning av biprodukter inom massaindustrin, så kallade returlutar. Det är oklart hur stor andel av råvaran till industrin som är inhemsk, men merparten bedöms vara inhemsk.

Inom el- och fjärrvärmeproduktionen ökade de biogena koldioxidutsläppen kraftigt fram till 2010, där de nådde en nivå på 17,5 miljoner ton för att sedan stabiliseras runt 16–18 miljoner ton. År 2023 uppgick utsläppen till knappt 17,2 miljoner ton..

Biobränsle är idag det vanligaste bränslet i sektorn och stod för omkring 80 procent av använda bränslen 2023. Biobränslena är till största delen inhemska. Inom sektorn använder kraftvärmeverken störst mängd biobränslen, som främst består av rester från skogen och från skogsindustrin, såsom grenar och toppar, bark, spån och flis.

De biogena utsläppen av koldioxid från inrikes transporter har ökat kraftigt sedan början på 2000-talet. Ökningen beror på en ökad användning av förnybara drivmedel, som HVO, biogas och låginblandade biodrivmedel. HVO står för Hydrerad Vegetabilisk Olja och framställs genom vätebehandling av främst växt- och djurfetter.

Kemiskt sett är bränslet identisk eller mycket lik fossil diesel och kan därför användas i konventionella dieselmotorer. Användningen av etanolen var störst runt 2010 i Sverige och har sedan dess minskat på ett betydande vis.

För att främja användningen av biodrivmedel och minska fossila utsläppen från sektorn infördes den 1 juli 2018 reduktionsplikt för bensin och diesel. Från 1 juli 2025 kommer reduktionsplikten att höjas från 6 till 10 procent. Den som har reduktionsplikt för bensin och diesel ska även kunna uppfylla reduktionsplikten genom elkrediter som tilldelas den som levererat fossilfri el från publika laddningsstationer. Reduktionsplikten för flygfotogen som funnits sedan 2021 tas bort från 1 juli 2025.

Rent kemiskt är det ingen skillnad på en koldioxidmolekyl som kommer från förbränning av biobränsle och en som kommer från förbränning av fossila bränslen. Ändå spelar ursprunget roll för klimatet.

Växter tar under tillväxten upp koldioxid och binder den i biomassan. När koldioxidmolekyler släpps ut från förbränning av biomassa tas detta utsläpp upp igen inom en överskådlig framtid (beror på gröda, men allt från några år till 100 år). Vid förbränning av fossila bränslen släpps koldioxid ut som innehåller kol som togs upp ur atmosfären för många miljoner år sedan och det kommer ta lika lång tid innan motsvarande mängd koldioxid kan bindas på nytt.

Vi förbränner dock mycket mer olja och fossila bränslen än vad som kan åter bindas av växtligheten idag. Genom avsaknaden av kolbalans för de fossila utsläppen innebär utsläpp av fossil koldioxid att koldioxidhalten i atmosfären ökar, vilket förstärker växthuseffekten och förändrar klimatet.

För att biobränsle ska vara hållbar ur klimatsynpunkt ska

• uttaget av biomassa inte överstiga tillväxten
• återplantering av träd eller andra växter som binder koldioxid ske
• kolförrådet inte minska nämnvärt i mark och växter på lång sikt i det större område där biomassan utvinns
• fossila bränslen inte användas för utvinning, transport eller omvandling av biomassan.

På så sätt ser man till att kolbalansen upprätthålls. Hållbar produktion och användning av biomassa ska dessutom inte minska den biologiska mångfalden eller markens långsiktiga produktionsförmåga, försämra kvaliteten hos mark eller vatten eller orsaka skadliga utsläpp av föroreningar.

Biobränslen består till stor del av restprodukter. Kolet i restprodukter från skogsbruket skulle ha återgått till atmosfären under 10–20 år om grenarna och topparna hade lämnats kvar och brutits ned i skogen i stället för att användas som bränsle. Förutom restprodukter kan även användning av andra biobränslen som har producerats på ett hållbart sätt bidra till minskad klimatpåverkan, exempelvis etanol baserad på vete eller träpellets gjorda av salix-ved från energiskog.

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Den slutgiltiga officiella statistiken för 2024 publiceras i december 2025.

Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (scb.se)

Så beräknas preliminär statistik för Sveriges territoriella utsläpp

Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:

Europeiska kommissionens förordning om värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjer (europa.eu)

Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.

UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer (unfccc.int)

IPCC:s metodriktlinjer från 2006 (ipcc-nggip.iges.or.jp)

Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.

För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.

Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.

Svenska MiljöEmissionsData, SMED (smed.se)

Detaljerade uppgifter om slutliga utsläppen och upptagen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen.

Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (scb.se)

Kvalitetsdeklaration slutliga utsläpp och upptag av växthusgaser (pdf)