Analys av förslag till klimatåtgärder på EU-nivå 2026–2027

Den 2 juli 2025 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till mål för nettoutsläppen år 2040. I december 2025 kom miljörådet och EU-parlamentet till en överenskommelse om att nettoutsläppen i EU ska minska med 90 procent till 2040 jämfört med 1990 och att upp till 5 procent får komma från internationella krediter.

Naturvårdsverket har i tidigare regleringsbrevsuppdrag gjort flera analyser av EU-kommissionens konsekvensanalys och EU-kommissionens slutliga förslag.

En viktig del av överenskommelsen är att EU-kommissionen under 2026 förväntas komma med förslag på hur flexibiliteten i ramverket kan öka efter 2040. Detta kan omfatta användning av internationella krediter, permanenta upptag och flexibilitet mellan samt inom sektorer.

Naturvårdsverket har i tidigare regleringsbrevsuppdrag gjort en analys som rör flexibilitet, med fokus på förvärv och användning av upp till 5 procent internationella krediter.

Naturvårdsverket har analyserat hur mål och åtaganden kan utformas och fördelas i regleringen för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) till 2040. Reglering av nettoupptaget från sektorn är utmanande och en utgångspunkt har varit att utforma en målkonstruktion som tar hänsyn till sektorns särskilda förutsättningar.

Ett antal målkonstruktioner har analyserats i rapporten och utifrån denna analys bedöms en målkonstruktion som består av ett basmål för nettoupptaget och ett kompletterande mål för åtgärder vara lämpligast. Jämfört med nuvarande reglering innebär detta ett ökat fokus på åtgärder för att bevara och stärka nettoupptaget. En viktig utgångspunkt är att upptaget från naturliga och permanenta upptag bedöms behöva vara omkring 400 Mton koldioxid-ekvivalenter för att EU ska kunna bli klimatneutralt senast år 2050.

Delredovisning 1: Utvecklad reglering av LULUCF-sektorn efter 2030 – Förslag till målkonstruktion anpassad till sektorns förutsättningar, 2026-01-08 (pdf)

Denna analys är en fördjupning av en tidigare analys.

Naturvårdsverket har tidigare analyserat hur incitament för permanenta upptag, t.ex. avskiljning och lagring av koldioxid från stora utsläppskällor som förbränner biomassa (bio-CCS) och från luften (DACCS), kan skapas och bokföras i EU:s klimatpolitiska ramverk. Permanenta upptag bedöms vara en förutsättning för att EU efter 2050 ska kunna nå nettonegativa utsläpp och att Parisavtalets temperaturmål ska kunna realiseras.

I analysen identifieras ett antal principer som bör vara vägledande för val av styrmedel fram emot 2040, bl.a. att styrmedel för permanenta upptag inte ska innebära minskade incitamenten för utsläppsminskningar och att incitamenten, behöver beakta att teknik för permanenta upptag inte är mogen och därför bör vara teknikspecifika.

Utifrån dessa principer bedömer Naturvårdsverket att en efterfrågan på permanenta upptag, åtminstone initialt, bör skapas genom finansiering från EU ETS, en så kallad indirekt integrering, eller genom ett separat handelssystem för permanent upptag.

EU-kommissionen förväntas under 2026 presentera en utvärdering och översyn av delar av EU:s utsläppshandelsdirektiv, där frågor om permanenta upptag ingår (se ovan). 

Utifrån tidigare regleringsbrevsuppdrag har Naturvårdsverket i en analys identifierat fördelar och nackdelar med att inkludera avfallsförbränning och deponering i EU ETS. Slutsatsen är att detta är lämpligt men att ett alternativ eller komplement till att inkludera deponering i EU ETS är förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall. Samtidigt identifieras flera risker som följer av att kostnader som uppstår i avfallshanteringen inte flyttas upp till producenterna som sätter produkterna på marknaden. Dessa risker handlar om illegal hantering och export av avfall då detta blir attraktivt, särskilt när priset på utsläppsrätter stiger. Det finns därför behov av tillsyn eller stöd till CCUS på avfallsförbränning eller andra åtgärder som ökar materialåtervinningen tidigare i värdekedjan.

Inom ramen för det tidigare uppdraget har Naturvårdsverket också genomfört en inledande analys av huruvida EU ETS1 uppfyller sitt syfte. Analysen omfattar bland annat marknadsstabilitetsreserven roll och utveckling samt utformningen av fri tilldelning. Därutöver behandlas mer specifika frågor, såsom behovet av anpassningar eller förändringar av sjöfartens inkludering av EU ETS med anledning av IMO:s nya nettonollpaket, användning av auktionsintäkter, om avfallsförbränningsanläggningar och eventuellt andra avfallsprocesser bör inkluderas i EU ETS från 2028, samt hur och om enheter från permanenta upptag bör inkluderas i EU ETS.

EU-kommissionen förväntas presentera en övergripande översyn av ETS2 senast 1 januari 2028. Systemet har dock redan skjutits fram ett år och EU-kommissionens har presenterat flera förslag som syftar till att minska risken för höga utsläppsrättspriser. Naturvårdsverket har inom ramen för tidigare regleringsbrevsuppdrag gjort analyser som belyser dessa förslag.

EU-kommissionen presenterade 17 december 2025 ett förslag om vidareutveckling av gränsjusteringsmekanismen (CBAM) och ett förslag om temporärt stöd till verksamheter inom sektorer med förhöjd risk för koldioxidläckage. Inom ramen för tidigare regleringsbrevsuppdrag analyserades dessa förslag. I detta uppdrag genomfördes även en fördjupande analys av hur CBAM kan utvecklas, inklusive en möjlig utvidgning nedströms och inkludering av fler material, med särskilt fokus på plast- och kemiindustrin.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2027.

Tobias Persson
tobias.persson@naturvardsverket.se