Hantering av bygg- och rivningsavfall

2 § Den som har avfall ska sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. Bioavfall, i enlighet med 7 §
2. förpackningsavfall, i enlighet med 8-14 §§
3. skrymmande kommunalt avfall
4. textilavfall, med undantag för det avfall som anges i 16 §
5. returpapper
6. avfall som utgörs av elektrisk och elektronisk utrustning, i enlighet med 18 §
7. förbrukade batterier
8. bygg- och rivningsavfall, i enlighet med 19 §
9. farligt avfall
10. läkemedelsavfall, i enlighet med 20 §
11. uttjänta fiskeredskap, i enlighet med 21 §
12. spillolja, i enlighet med 22 §
13. uttjänta bilar, i enlighet med 23 §
14. uttjänta däck, i enlighet med 24 §
15. restavfall
16. deponiavfall. 

19 § Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska, utöver vad som gäller enligt andra bestämmelser i detta kapitel, på den plats där avfallet uppkom, sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. Trä
2. mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten
3. metall
4. glas
5. plast
6. gips.

Kraven i första stycket gäller inte avfall som

1. utgörs av konstruktioner där ämnen eller föremål sammanfogats på ett sätt som gör att separering inte är tekniskt genomförbar med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling, eller
2. är förorenade på ett sätt som gör att inblandning i det övriga utsorterade avfallet försvårar eller omöjliggör den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 10 § miljöbalken.

25 § Den som samlar in avfall som har sorterats ut enligt 2 § 1-8 och 11-14 ska samla in avfallet separat i syfte att avfallet ska förberedas för återanvändning eller för att materialåtervinnas.

Den som samlar in avfall som har sorterats ut enligt 2 § 9, 10, 15 och 16 ska samla in avfallet separat. 

Naturvårdsverkets bemyndigande om att meddela föreskrifter om undantag från krav på utsortering av bygg- och rivningsavfall upphörde den 1 oktober 2025 och föreskrifterna kommer att upphävas.

Föreskrifterna har meddelats med stöd av de tidigare bestämmelserna i 3 kap 14 och 18 §§. Dessa bestämmelser har alltså upphört att gälla. Föreskrifterna är fortfarande gällande fram till dess att de upphävts men saknar formellt rättskraft då de bestämmelser som införts i avfallsförordningen den 1 oktober är överordnade. 

Undantag från krav på utsortering enligt 4 § i föreskrifterna har införts i 3 kap. 19 § avfallsförordningen.

5 § i föreskrifterna hänvisar till tidigare bestämmelse i avfallsförordningen (3 kap. 12 §) som reglerar utsortering av brännbart avfall. Denna bestämmelse har upphört att gälla. Det har införts ett krav på sortering av restavfall (3 kap. 2 § punkt 19) men det bedöms inte omfatta bygg- och rivningsavfall. Av 1 kap 4 § framgår att med restavfall menas blandat brännbart kommunalt avfall som inte är skrymmande och som återstår när annat avfall sorterats ut för att samlas in. 

Enligt 3 kap. 33 § avfallsförordningen ges tillsynsmyndigheten möjlighet att i det enskilda fallet meddela dispens från kraven i 3 kap. 19 och 25 §§ avfallsförordningen på utsortering och separat insamling av bygg- och rivningsavfall. Dispens får ges om något av villkoren i 3 kap. 28 § första stycket är uppfyllt. 

Villkoren i 3 kap 28 § första stycket beskriver förutsättningarna för när dispens kan ges för utsortering eller separat insamling av bygg- och rivningsavfall. De förutsättningar som anges i villkoren handlar om jämförbart återvinningsresultat, sammanlagd miljöpåverkan, teknisk genomförbarhet och ekonomisk skälighet. För en bedömning av det fjärde villkoret om oskäliga ekonomiska kostnader, sker en hänvisning till 3 kap. 30 §. 

3 kap.

33 § Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från kraven på utsortering och separat insamling av bygg- och rivningsavfall i 19 och 25 §§, om något av villkoren i 28 § första stycket är uppfyllt.

En dispens ska gälla för en bestämd tid.

28 § Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge en kommun eller en producentansvarsorganisation dispens från kravet på separat insamling av bioavfall, förpackningsavfall och skrymmande kommunalt avfall, om

1. det skulle leda till ett återvinningsresultat som är kvalitetsmässigt jämförbart med det som uppnås vid separat insamling,

2. det inte leder till det bästa miljömässiga resultatet att samla in avfallet separat på grund av den sammanlagda miljöpåverkan från hanteringen av de aktuella avfallsslagen,

3. det med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling inte är tekniskt genomförbart att samla in avfallet separat, eller

4. den separata insamlingen skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader enligt 30 §.

En dispens ska

1. ges för ett eller flera avfallsslag,
2. gälla för en bestämd tid,
3. avse geografiska områden eller grupper av fastigheter eller verksamheter, och
4. innehålla villkor om hur insamling av avfallet i stället ska ske.

Naturvårdsverket ska vid prövningen av en ansökan om dispens enligt första stycket 3 beakta god praxis för separat insamling av avfall och annan utveckling inom avfallshanteringen.

30 § Vid bedömningen av kostnaders skälighet enligt 27 § första stycket 3 och 28 § första stycket 4 ska hänsyn tas till

1. negativa effekter på människors hälsa och miljön vid insamling och behandling av blandat avfall,
2. möjligheterna till effektivitetsförbättringar vid insamling och behandling av blandat avfall,
3. vilka intäkter som försäljning av återvunnet material kan ge, och
4. principen om att den som förorenar bör stå för de kostnader som föroreningen medför och de bestämmelser om producentansvar som ger uttryck för den principen. 

8 § Den som har förpackningsavfall ska sortera ut följande förpackningsmaterial och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. papper och kartong,
2. plast,
3. metall,
4. färgat glas,
5. ofärgat glas,
6. plastflaskor och metallburkar som är avsedda för ett sådant retursystem som avses i 4 kap. 3 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
7. trä, och
8. material som inte avses i 1-7.

Förpackningsavfall som innehåller rester av farligt avfall ska i stället sorteras ut enligt 2 § 9 och hanteras som farligt avfall.

Om någon har fått dispens enligt 28 § från kravet på separat insamling av de material som anges i första stycket, ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör insamling enligt beslutet om dispens.

18 § Den som har avfall som innehåller eller utgörs av elektrisk eller elektronisk utrustning ska sortera ut det och hantera det skilt från annat avfall på ett sätt som underlättar återvinning eller annan hantering som är godtagbar från miljösynpunkt. Därefter ska avfallsinnehavaren lämna det till en producent, en kommun eller till en sådan producentansvarsorganisation som avses i förordningen (2022:1276) om producentansvar för elutrustning, om producenten, kommunen eller producentansvarsorganisationen har en skyldighet att ta emot avfallet.

Förordning (2022:1276) om producentansvar för elutrustning (riksdagen.se)

Ett batteri som är inbyggt eller på något annat sätt ingår i elektrisk eller elektronisk utrustning ska avlägsnas innan utrustningen lämnas enligt första stycket, om det kan avlägsnas på ett enkelt sätt.

Andra bestämmelser om skyldighet för producenter att ta hand om avfall som utgörs av elektrisk och elektronisk utrustning finns i förordningen om producentansvar för elutrustning. 

19 § Farligt avfall får inte blandas eller spädas ut med

1. andra slag av farligt avfall,
2. annat avfall, eller
3. andra ämnen eller material.

10 § Avfall som har samlats in separat enligt 3 kap. 25 § första stycket i syfte att förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas får inte förbrännas.

Det gäller dock inte avfall som har producerats vid behandling av avfall, inbegripet sådan beredning före behandling som avses i R 12 i bilaga 1, om förbränning är den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 10 § miljöbalken. 

Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)

I miljöbalken finns ett antal bestämmelser som styr mot en hållbar utveckling och resurshantering av avfall.

• Miljöbalkens inledande kapitel anger att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi ska främjas så att ett kretslopp uppnås (1 kap 1§ 5p).
• Resurshushållningsprincipen säger att alla ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att minska mängden avfall, minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, minska de negativa effekterna av avfall, och återvinna avfall (2 kap. 5 §).
• De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet. De allmänna hänsynsreglerna är viktiga för att främja en hållbar utveckling. De handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera (2 kap. 2-5§§).
• Det finns ett uttryckligt krav att alla som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön (15 kap. 11§)
• Bestämmelser om förorenade områden (10 kap.) 
• Bygg- och rivningsverksamheter är oftast inte anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet men är att betrakta som en miljöfarlig verksamhet (9 kap).

Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)

Enligt artikel 8 punkt 8-9 (2024/573) samt artikel 20 punkt 2-3 (2024/590) ska fastighetsägare och entreprenörer säkerställa att utsläpp av fluorerade växthusgaser samt ozonnedbrytande ämnen enligt bilaga 1 till respektive förordning så långt som möjligt undviks. 

Det avser åtgärder som inbegriper avlägsnande av skumpaneler och skumplast i laminerade skivor som installerats i hålrum eller uppbyggda strukturer i samband med renovering eller rivning. Destruktion av gaserna får endast utföras av personer med lämpliga kvalifikationer.

Om det inte är tekniskt möjligt att avlägsna skumplasten ska fastighetsägaren eller entreprenören upprätta dokumentation som styrker att avlägsnande är omöjligt i det specifika fallet. Dokumentationen ska bevaras i fem år och ska på begäran göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten.

Inom detaljplanelagt område krävs ofta rivningslov för att riva byggnader eller delar av byggnader. Kravet kan begränsas genom kommunala bestämmelser. Utanför områden med detaljplan eller områdesbestämmelser krävs ofta en anmälan till byggnadsnämnden i stället för rivningslov. Vid dessa rivningar ska byggnadsnämnden underrättas om när arbetena avses påbörjas genom en så kallad anmälan om rivningsåtgärd eller en ansökan om rivningslov. Rivning får inte starta förrän byggherren fått ett startbesked. Detta upphör att gälla efter två år från dagen för utfärdandet.